Jack har varit här och varit väldigt storebror av sig. Han har gjort ännu ett alster till min memory wall, så nu har jag illustrationer av alla mina bröder, av en nästanbrorson, av Helenah, Nalle, Nordh och min far. Av mig själv också såklart.

Pappa ringde mig idag och var jättefull, vilket inte är en chock för mig som varit hans dotter alldeles för länge. (Skolkuratorn hade hoppat av glädje om hon läst det.) Jag nämde att han inte svarat på mitt förslag om att vi båda borde tatuera in The Dark Side of the Moon-loggan, och då sa han att ingen av oss skulle få. Att jag inte skulle få för min mor och att han inte skulle få för sin fru. Jag sa att mamma tycker att det är helt okej, för jag är snart 18 och tatueringen hamnar inte på armen. Pappa blev överlycklig och sa att va fan, det gör vi. Men mamma har ingen aning om att pappa kommer göra en likadan, så jag dör ändå sa jag. We're in this together.

"Det betyder att vi är sammanlänkade för alltid Tina. Du vet det va?"
"Självklart pappa. Det är därför vi gör det."
"Det kommer att vara det sista vi gör, de kommer döda oss, men det vet du väl redan."
"Jajemänsan pappa. Men visst är det fint?"
"Det är inte fint, dotter min. Det är vackert. Det är det vackraste som finns."

Det gör mig otroligt glad att han vill göra det här med mig. Verkligen. Han nämnde också att jag ska följa med till Indien över jul, vilket var planer jag trodde var döda för längesen. Jag hade inte ens rätt att neka honom idag. Hoppas till en liten del att det inte blir av, Indien ligger väldigt långt bort... Vad sa han mer? Hanna, min styvsyster, fyller 18 den nionde oktober, och då ska jag hem till dem och fira med lite tårta och sen så ska vi gå ut och äta allihop. Det ser jag väl måttligt fram emot eftersom det alltid är kalabalik när man ska någonstans med dem. Jag och pappa sitter i stort sett och vaggar fram och tillbaka i ett hörn någonstans.

Längtar nästan till imorgon. Få läsa lite filosofi och psykologi och få känna mig lite extra överlägsen. Hoppas att Nalle kommer på psykologin imorgon, jag träffar honom aldrig utanför skolan längre. Det gör mig ledsen, för han är väldigt viktig. Svin.

Nu är jag jävligt trött, för att jag sovit så mycket. Helkonstigt, men ganska logiskt. Nu kommer det ta mig en tjugo timmar innan jag är rättvänd igen, och det är en pärs att släpa sig fram och tillbaka i lägenheten så fort min mor ropar på mig. Ööööh!

Bitmärket på armen gör fortfarande jävligt ont och det ser inte ut att avlägsna sig de närmaste dagarna, och jag är inte säker på hur positivt det är. However...

På last.fm så skriver jag med en spansk kille som har Sverige som sitt drömresemål, Sverige, England och Finland. Finland?!?! Ja ja. Han har sett lika många Bergmanfilmer som jag, och även om jag inte sett fascinerande många så känns det ganska kulturellt av en spanjor att hänga med i den svenska nutidshistorien. Trevlig man, lyssnar på Bauhaus.

Jag ska ta på mig något vettigare med lite längre ärmar innan min bror kommer och hälsar på. Det var längesedan.